Ett av allt
Här är jag.. en ung kvinna med två barn, lillen på höften får föreställa min dotter och lill killen vid benen min sambos son.. Det är mina barn båda två, jag älskar dom otroligt mycket båda två. Enda skillnaden mellan dom är att den ena säger mamma och den andra kallar mig vid smeknamn.
Men jag har varit vid den här lilla killens sida sen han var ca 5 månader gammal och han är idag 4 år. Så det finns inte mycket som kan skilja oss åt. Något som även skiljer dom åt är att med lill killen har man en annan kvinna att konstant bråka med om allt som rör honom. Och vi bråkar inte om att jag tar för stor plats eller att hon och jag inte kommer överens utan allt handlar om att hon och min sambo absolut inte kommer överens och har inte gjort sen hon blev gravid i princip. Han hatar henne och allt som kommer ur hennes mun och virse versa. Jag har stått i mitten som en förmedlare helt fördomslös mellan dom två sen deras son var ca 1 år. Det funkade lite i början tills jag började inse hur komplicerad den här människan är. Hon är manodeppresiv vilket resulterar i att vissa perioder är allt guld och gröna skogar, det märks även på lill killen när dessa perioder infaller för då är han världens underbaraste unge! De andra perioderna då hon har sina "nedåt svängar" så funkar ingenting, lill killen har extremt uppmärksamhets behov av sin pappa när han är här och han säger jätte konstiga saker som absolut inte passar in i en 4 årings val av ord. Och hon är omöjlig mot oss. Säger vi 4 säger 5.. Jag läste om manodepprisivitet för ett tag sen för att lättare kunna hantera henne, allt som står där passar in på henne men jag hittade inget om hur man bemöter en sådan människa på bästa sätt. För tro mig! Jag vill inget annat än att ha lugn och ro, och finns det något sett att ge mig själv det på, då gör jag det. Men jag tänker inte spela undergiven och gå med på allt hon säger för det tär sönder mig, och det hjälper inte heller, för ger man henne fingret tar hon hela handen, jag har försökt..
Kommentarer
Trackback
